Spikmattan och jag

Det börjar klicka riktigt fint mellan mig och min svarte vän, spikmattan. Så pass bra att han(hon, den, det?) får följa med mig i sängen varje kväll.

För ett par dagar sen hände det mycket ovanliga att jag somnade före Anders. Så småningom kom han in, drog sitt täcke åt sidan och började skratta.

"Tyst din psykopat.." tänkte jag lite ilsket där jag låg och dvalade på mina spikar.

"Isabell, du måste vakna. Du kan inte ligga på sidan på spikar och sova, hahaha!"

"Euhmmm, va? Klart att jag kan. Varför väcker du mig när jag äntligen sover för en gångs skull?"

"Jamen du ligger på spikar! Kolla din rygg, du är väl ingen fakir?? Tanken är väl att man ska ligga en stund och slappna av på mattan. Inte sova en hel natt liggande på sidan??!"

Ja, jag vet inte. Vet bara att jag somnar som ett barn när jag ligger på spikar. Det hade man väl aldrig trott....?