Vi bor några trappor upp utan hiss, vilket betyder att hela familjen har ganska många trappsteg i benen. Dessa är tyvärr utspridda på flera år varför de inte syns i form av stenhård rumpa eller superstarka ben.
Idag tvättar jag i källaren. Det betyder många trappsteg på ganska kort tid. Det känns, och jag kan aldrig bara springa upp eller ner. Jag provar olika stilar. Springer på tå, med böjda ben, raka ben, snabbt, långsamt. Jag känner mig som en riktig elitidrottare och önskar att jag vore brevbärare.
För de är väl vältränade???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hördu du... Tänker du skriva något i den här bloggen eller har du startat ytterligare en som jag har missat :-) Kollar ofta men här händer inte mycket ;-) haha
kram kram
Anja
Skicka en kommentar